OM PARTISAN

För majoriteten av oss i det här samhället är kapitalismen ett ohållbart system. Vi stressas, hetsas, spöas och utsugs. Vi lever i ett samhälle där massarbetslöshet är en del av vardagen (i ”invandrar”- och arbetarklassförorterna är siffrorna märkbart högre än i övriga områden). Där våra löner pressats tillbaka i jämförelse med mängden vi producerar och vårt ständigt ökande arbetstempo. Den välfärd arbetarklassen fått ta del av monteras nu ner i allt snabbare takt. Det blir alltmer uppenbart att ett drägligt liv för majoriteten i längden inte är förenligt med det kapitalistiska systemet.

 

Men det handlar också om något mycket större än vår konkreta situation här i våra förorter och i Sverige. Skälet till att många av oss över huvudtaget hamnat här är att världen är rejält sjuk. Den imperialistiska världsordningen med USA i spetsen ser till att vissa delar av befolkningen i de rika länderna, däribland Sverige, lever fett på alla andras bekostnad. Detta gör man genom ekonomisk utsugning av naturresurser och arbetskraft som köps för småpengar – och när det behövs genom krig och terror mot världens folk. Den kamp vi för här i Sverige är en del av samma kamp som folk över hela världen för. Därför står vi alltid solidariskt axel mot axel med kämpande revolutionärer över hela världen.

 

Racism is not a question of attitude; it’s a question of power. Racism gets its power from capitalism. Thus, if you’re anti-racist, whether you know it or not, you must be anti-capitalist.”
Stokely Carmichael

 

Rasism handlar om samhällelig makt, inte om individers rädsla för det allmänt främmande. Den är ett resultatet av den imperialistiska världsordningen och fyller funktionen av att upprätthålla och legitimera det rådande systemet.  De som anses vara ”invandrare” framställs som problem. Detta trots att Sverige är en aktiv del av det parasitära system som ger upphov till att människor behöver fly ifrån sina hemländer från första början. Det är det imperialistiska systemet som är problemet. Samma stereotyper som skapades under kolonialismens massmord återkommer ständigt i nya skepnader, de är grundade i konkreta maktförhållanden.

 

Arbetarklassens kvinnor har i vårt samhälle i regel en extra utsatt position på flera sätt. Inte bara är de flesta jobb med sämst villkor och betalning i regel kvinnodominerade, kvinnor gör också i de flesta fall mer av det obetalda jobbet i familjen. En rörelse som kämpar för ett annat samhälle kan inte tillåta sig att under- eller nedvärdera kvinnor, tvärtom måste man ständigt arbeta för att stärka kvinnors position i samhället och våran rörelse. Kvinnoförtrycket är intimt förknippat med klassamhället och kan enbart avskaffas fullständigt i införandet av det klasslösa samhället: kommunismen.

 

Att utmana och bekämpa detta system är naturligtvis ingen lätt uppgift. Därför måste vi organisera oss på ett effektivt sätt. För att kunna vinna i framtiden tar vi lärdom från de som vunnit tidigare. Organiserad kamp är vår väg ur det här samhället. Utan någon som helst organisering, eller med en bristfällig sådan, kan vi aldrig lyckas med revolutionen som krossar kapitalismen en gång för alla. Det går att förstå varför världen ser ut som den gör och organisera sig mot det kapitalistiska systemet. Revolutionär organisering är en direkt nödvändighet och den enda vägen ur misären som systemet skapar. Vi behöver organisationer som kan fånga upp och utveckla den revolutionära potentialen inom arbetarklassen och rikta dess styrka mot den nuvarande ordningen. Vi får aldrig tro att enskilda personer, eller spontana massaktioner, ensamt kommer kunna krossa den borgerliga staten. Den revolutionära organisationens uppgift är att samla klassens samlade erfarenheter så att de kan användas av klassen i kampen om samhällsmakten.

 

The problem with always being a conformist is that when you try to change the system from within, it’s not you who changes the system; it’s the system that will eventually change you.”

Immortal Technique

 

Många pratar idag om att sossarna har ”svikit”. Att de har gett upp sina ideal och sin själ. Men faktum är att den socialdemokratiska rörelsen ända sen den bröt med den revolutionära arbetarrörelsen efter den ryska revolutionen konsekvent stått på det kapitalistiska samhällets sida. Det är sant att vi fram till runt början av 1990-talet hade en förhållandevis god social välfärd i Sverige. Men det hade även andra länder i den rika världen och den berodde inte på sossarnas godhet utan på att staten på grund av sin relativa rikedom kunde kosta på sig att ge viss välfärd till arbetarklassen. Detta var också lönsamt för kapitalisterna då det höll arbetarklassen frisk och gjorde den mindre benägen att bråka. Att sossarna och borgarna tillsammans monterat ner välfärden beror på att den inte längre var lönsam för kapitalisterna på grund av att kostnaderna för den inte motsvarade de fördelar den gav. En bestående förbättrad välfärd är inte möjlig under kapitalismen, något som borde vara uppenbart för alla idag.

 

Förorterna i Sverige hamnar allt mer i reaktionärernas skottglugg. De drabbas först och hårdast när det ska skäras ner på offentlig service, här tas det hårdare tag från ordningsmakten och utses syndabockar för nationens tillkortakommanden. Polisens dagliga trakasserier och repression i förorten tjänar syftet att hålla oss på vår plats. Mot detta sätter vi vårt kollektiva organiserade motstånd. Uppror har redan skett och kommer ske igen. Detta är rätt och bra, men för att i längden segra behöver vi bygga upp en egen makt som kan ersätta den nuvarande kapitalistiska makten.

 

Problemet är ingen hemlig makt eller något ljusskyggt sällskap – det är en världsordning som vi kan förstå – och göra oss av med! Det handlar inte om onda individer, det handlar om att kapitalismen som system bygger på att fåtalet förtrycker flertalet. Därför räcker det inte med att byta ut enstaka individer eller att försöka få de styrande att vara snällare, det som behövs är att krossa det nuvarande systemet och bygga upp ett nytt från grunden. Ett samhälle där klasser och utsugning inte längre existerar, där alla människor är bröder och systrar: det kommunistiska samhället. Där principen ”av var och en efter förmåga åt var och en efter behov” gäller.